Hrrr!

Shait, vad det var kallt i morse! Men vackert. Kallt men vackert, det var så fint att se solen gå upp bakom de frostiga träden. Ingen kamera hade jag nu heller med mig och jag vägrade stiga ut på gården utan många lager kläder (fastän jag ändå måste göra det när Lillgubben skulle sova).

Horrornatten

Ja, natten blev ju av den mindre trevliga sorten. Lillgubben började vakna redan innan jag själv ens hade hunnit somna och efter en tid blev det klart att han inte kommer att sova för sig själv oberoende av värkmedicin och snytning (han var rätt snorig), så jag tog honom bredvid mig. Kl. 02.30 har jag kunnat börja sova själv fastän jag inte fått sova så värst bra efter det heller. Lillgubben bara kryper och yrar i sängen, kastar sig på mig och ändrar ställning jämt. Försök nu sen sova där. Efter en hackig natt tassade Flickan in i rummet kl. 07.15 och då låg Lillgubben tvärs över mig, så känner mig inte värst utvilad.

Shit all over

Ja, den här dagen blev inte något bättre i varje fall, med ett stycke sjuk hund som springer in och ut mest hela tiden och skiter på sig samt köksmattan (eller kanske var det spyor), ett stycke gråtande barn som hänger i benet och inte vill vara annastans än i famnen (misstänker flunsa på kommande eftersom han snorar lite, han blev aldrig sjuk förra veckan, var bara gråtfärdig och nedstämd), ett stycke gallskrikande barn, för hon bara inte vill gå hem, inte vill klä på sig, hon vill bara gunga, hon måste gunga och ett stycke man på arbetsresa, igen.

Vi gjorde ändå en trevlig länk på kvällen, Flickan cyklade och jag och Lillgubben (han i vagnen) promenerade till posten och tillbaka, hämtade hundarna och gick på kvällslänk med dem. Flickan har blivit otroligt bra på att cykla, och hon vill dessutom göra det själv väldigt ofta nu. Då hon fick cykeln var det lite si och så, ibland ville hon cykla men ibland fick man igen lirka allt man kunde för att få henne på cykeln.

Det är väldigt praktiskt att röra sig med barnen så att den mindre är antingen i vagnen eller manducan (blivit mindre för mig på senaste p.g.a  värkarna jag får) och den större cyklar. Vi har inte behövt dubbelvagnen på evigheter. Om vi är på väg någonstans dit vi inte kan ta cykeln med oss är Lillgubben i vagnen och Flickan går. Ifall det blir bråttom eller om vi har en längre bit att gå på en viss tid lyfter jag Flickan och sitta på vagnens säkerhetsbåge och där sitter hon nöjt och kan hålla i själv. Dessutom blir lillebror bara glad när han får sin syster framför sig och jublar. Ingen syskonsits behövs!

Men ja, tillbaka till idag. Det ser inte så lovande ut för nattningen och sovandet. Den andra härjar på allt vad hon hinner och orkar (trots nekningar och några jäähyn) och den andra är ynklig som bara den. Oh the joy!

Konstigt!

Jag har nu fått 2 nummer av Kotivinkki och jag har ingen aning vem har beställt den eller vem betalar den! Jag kollade på kundservicesidorna med mitt kundnummer att jag inte har någon prenumeration på gång men ändå får jag hem tidningar. Verkligen konstigt! Och det brukar ju stå bak på tidningen ifall det är en presenttidning (lahjalehti), en sådan man kan beställa typ på någo internetsidor i samband med någon undersökning eller dyligt, och på mina tidningar står det inte det.

Nå, nu ska jag sitta i soffan (för att jag inte typ kan gå eftersom det gör så sjukt ont mellan benen (det som jag har haft efter den andra förlossningen) när jag sätter tyngden på vänstra benet att jag får tårar i ögonen) och läsa tidningen och hoppas att ungarna sover, hundarna inte skiter ner sig (den andra gjorde det nästan redan och när jag tog in honom från gården efteråt hade han byxorna (ni vet, sånt där långt hår på rumpan och bakbenen) alldeles skitiga så jag fick konka mig till övre våningen och duscha hela halva hunden) och att allt annat är in ordnung en stund. Om smärtan går över kunde vi ta en promenad till posten i grannförorten för jag har fått något mystiskt paket, som jag inte alls vet varifrån det är och vad det innehåller...

Solen

Vilket ljuvligt väder det är idag! Lite kallt är det ju men ah, solen, den ljuva solen är framme! Och just idag hade jag inte kameran med mig när vi var ute så jag fick nöja mig med att fota på vår egen gård under tiden barnen sov sin dagssömn.

Det var en otroligt fin dag min kompis pojke valde till sin födelsedag. Lillebror föddes på natten och förlossningen lär ha gått mycket, mycket bättre än min kompis första förlossning. Jag är superglad för hela familjen och önskar dem all lycka i världen!

Mor-dotter kvalitetstid

Det här veckoslutet har vi haft ordentligt med mor-dotter kvalitetstid med Flickan. Båda dagarna har vi åkt till Hartwall Arenan för att kolla på hästar. Ursprungligen var det meningen att hon skulle komma med endast på lördag men hon tyckte väl att det blev för lite hästar, när Family Circus programmet innehöll mycket annat också, så det första hon sa i morse var Vi ska fara och titta på hästar! Vi åkte inte och kollade på den första klassen som började 9, utan vi var vid Arenan några minuter över 10 och 2 timmar orkade Flickan riktigt bra sitta och titta på hopptävlingen. Hon oohade och vojade tillsammans med resten av publiken och när jag sa att vi skulle titta hur det går för någon ryttare svarade hon efter två hinder: Jo, det går bra mamma! Resten av dagen har hon sen igen varit som djävulen själv.

Jag tog några bilder på gårdagens Family Circus show och njaa. Visst, det hette ju Family Circus och var riktat för hela familjen, inkluderat barn men jag tyckte personligen inte så värst mycket om den. Speciellt klownvoltigen (pellevikellys som de kallade den) tyckte jag inte alls om. Jag får rysningar och illa att vara när jag ser sådant, och så tycker jag att de absolut inte borde få kalla det ens voltige, utan något helt annat. Det förstör det som vi har försökt åstadkomma i så många år. Dvs. bli uppskattade i hästsportkretsarna och att voltige skulle anses vara en lika riktig och tuff hästsport som t.ex. hoppning eller dressyr. Men det här tycker jag förstör precis allt, säger liksom att allt är bara på lek och inget allvarligt:

Så fanns det mycket annat program också, bl.a agilityhundar, shettisrace (Flickan talar förresten om köttisar, hahaa!), shettisdressyruppvisning och shettisen Fonzie och hans bästa vän hunden vars namn jag inte kommer ihåg som uppträdde, Anna Julia Kontio höll lektion i hoppning, barn och unga från Cirkus Helsinki upptredde (Flickan blev imponerad! Vi brukar göra mycket parakrobatikrörelser med henne hemma) och nån sorts Barbarian Horse Show.

Paffmiddag

Idag har vi ätit supergoda tortillas till middag, men kan ni gissa vad Flickan kallar tortillaplättarna. Jo, pahvi så som paff/papp på finska. Men jo, det liknar ju lite paff så riktigt fel har hon inte. Hela familjen, t.om båda barnen, har ätit tortillas, alla på sitt eget sätt:

Hästigt

Nu har det då varit hästar, hästar, hästar två dagar i rad. Helt underbart efter en lång, lång paus. Igår hade jag bara en programpunkt som jag absolut ville se: voltigen! Det var ingen tävling, bara ett mellanprogram i den sista klassen, men den ville jag absolut se (men jag såg nog mycket annat också).

Jag har själv tävlat i voltige (vikellys på finska) och hann hålla på med voltige i nästan 15 år innan jag slutade. Jag skulle själv ha velat fortsätta ännu en säsong till men ödet kom med i spelet. Jag har tävlat först i lag, och vårt lag var Finsk mästare flera år i rad och trea i Nordiska Mästerskapen i tre år. Någon gång i tiderna fanns det en övre åldersgräns för de som fick delta i lagvoltige och när jag blev för gammal började jag tävla individuellt. Det gjorde jag de sista åren och var FM tvåa varje år efter det första året, då jag spännde så sjukt mycket för att uppträda individuellt och tävlingsprogrammen inte gick så bra. Då var jag fjärde tror jag. Min f.d lagkamrat var alltid etta, vi tränade tillsammans och tävlade mot varandra, men alltid i god anda. Vi deltog i internationella tävlingar i flere olika länder som individuella också.

I början var det ju en enorm chock att gå från att träna och umgås med hästar 4-6 gånger i veckan till noll. Och att inte träffa sina vänner man tränade med, de hade blivit en väldigt stor del av mitt liv.

Nåja, men här några bilder från voltigeuppvisningen på Helsinki International UB Horse Show 2012:

Voltige är gymnastik/akrobatik på en gallopperande häst, det finns lag-, individuell- och parvoltige. Man kan göra allt från stående/knästående till spagat, liggande rörelser till kullerbyttor och dessutom kan man hjula på hästryggen och göra volt antingen på ryggen eller ner från ryggen. Och så mycket mer.

Och för att bevisa att jag nog sett annat än voltige också har jag några bilder från hoppbanan idag:

Jag blev lite kär i hästen på den sista bilden, tycker den var så fin!

Imorgon tar jag Flickan med mig och så går vi och se på Family Circus på Horse Show på förmiddagen.

Dålig sömn fortsätter

Ja, om det var babyfullmåne, så håller det på en tid för vi har inte sovit så värst bra förra nätterna. Förra natten var nog värst. Början av natten vaknade Lillgubben med några timmars mellanrum tills klockan slog fyra och han ylade, bölade, skrek och grät och stod upp i sängen. Ibland blev han snällt och ligga och jag trodde redan att han hade somnat om när det hann vara tyst i 5-10 minuter men sen började det igen. Han var vaken ända till omkring sju, då han äntligen slumrade till bredvid mig när jag tagit honom till vår säng ungefär en halv timme tidigare. Jag gav värkmedicin på natten men det hjälpte inte, försökte hålla i sömnskolerutinerna men det hjälpte inte, tog till slut honom i famnen och försökte lungna ner honom men det hälpte inte heller. What the hell är det med den ungen?!

Nu börjar jag ändå misstänka att han antingen håller på att bli sjuk eller får tänder som värker eller nåt, för han har sovit väldigt lite och dåligt på dagen också och normalt brukar han ändå sova relativt bra på dagen. Han har ätiti lite dåigt och middagen åt han inte alls, han är ganska nedstämd och gråtfärdig. Riktigt normal är han inte, något är på tok. Jag hoppas, hoppas innerligt att kommande natt går bättre! Det är väldigt tungt att vara ensam med barnen då de inte sover, för det påverkar på hela dygnet och deras betéende. Och så borde man orka genom hela dagen och kvällen med dem, utan hjälp.

Fast idag har jag fått spendera tid alldeles för mig själv på Horse Show då barnens farmor kom och sköta dem. Imorgon har vi en kompisträff genast på morgonen om vi bara kommer i väg till Jumbo i tid och så kommer vi hem till lunch och barnen lägger sig för dagssömn medan farmor kommer och sköta dem och mamma får åka på Horse Show, igen! Dessutom ska jag träffa en vän där, ifall hon inte börjar föda före det, så en riktigt social och vänlig dag har jag imorgon. Bara vi skulle få sova! Cross my fingers...

Var är min ork?

Firandet på veckoslutet sög nog verkligen musten ur mig, eller så beror det på att barnen igen sovit dåligt, för jag har inte orkat med någonting. Att tvätta kläder och fylla på diskmaskinen har varit det extremaste i hushållsväg jag har orkat idag. Camomilla undrade ifall det varit någon sorts babyfullmåne och jag börjar lite tro på saken. Hos oss hade vi i alla fall en mycket dålig natt, den ena vaknade 4 gånger och den andra 3 och när de ännu vaknade olika tider så blev det inte så mycket sovet. För att klaga ännu lite till, är jag ensam med barnen igen när mannen är på arbetsresa ända till fredag.

Det till ära har ungarna varit nästan omöjliga idag. Flickan sov inte dagssömn, eller jag trodde hon gjorde det tills jag hörde steg och gick och kollade och då hade hon bytt kläder och smörjt läppomada i håret och i ansiktet. Plus allt annat som jag inte vet om då förstås. Vi tvättade håret 3 gånger och ändå var det flottigt. Så hade hon tydligen fallit och slagt kinden mot sängkanten så hon har en röd kind som eventuellt blir blå. På kvällen snubblade Lillgubben och slog huvudet mot soffbordet och fastän bordet har runda kanter fick han ett sår i ögonlocket. Jag funderade redan ifall vi måste gå och visa upp honom men såret var inte så stort och det blödde inte så mycket så jag bara desinfierade såret.

Imorgon är det klubbdag igen och fullt ös på förmiddagen. På eftermiddagen ordnas denna Flash mob som vi blev bjudna till (en mamma på babysimningen är kandidat för de Gröna i kommunalvalet) men jag vet inte alls om jag orkar åka in till centrum då. Det kan hända att vi inte ens hinner när Flickan ändå sover dagssömn (hoppas jag!) efter klubben, så det kan bli för tight. Men om någon annan är intresserad så åk! Imorgon skall jag försöka orka skriva om födelsedagsfirandet.