fredag 9 november 2012
Hur man vet att Flickan är sjuk
Sådant här händer aldrig hemma hos oss. Har faktiskt alltid förundrat mig när jag sett bilder på andras barn som somnat typ vid matbordet eller under soffbordet, skulle aldrig, aldrig vara möjligt hos oss.
Ville egentligen ha bilden åt andra hållet men det går tydligen inte att rotera bilderna här på blogger.
torsdag 8 november 2012
Blommar
Argh, så jag kan vara irriterad på mitt ansikte, på min hy igen. Efter att jag slutade med hormonellt preventivmedel då för länge sen fick jag enorma problem med min hud. Jag fick hemska finnar som bara kom och kom, flera på en gång och så hade jag kinderna fulla med röda nippor och ärr somännu i dagens läge finns kvar. Och aldrig i tonåren hade jag någon problemhud, en finne nu och en annan finne då. Så för mig kändes det ganska svårt att i vuxenålder kämpa med acnehud.
Det lättade när jag blev gravid men en tid efter förlossningen började hudproblemen på nytt. Sedan sommaren har jag igen börjat ha problem med finnar och nu på hösten har det blivit riktigt hemskt. Det bara ploppar upp nya, stora och värkande finnar eller röda nippor och ansiktet blommar, och fast jag skulle försöka vara utan att äta t.ex. choklad eller fettig mat så hjälper det inte. Just nu har jag säkert de största finnarna jag aldrig haft i mitt liv, två stycken samtidigt. Give me a brake, will you!? Jag borde bara vara gravid hela tiden. Och ett är säkert, jag tänker aldrig använda hormonellt preventivmedel igen!
Och ja, om flunssan, idag var det Lillgubbens tur att få feber. Som tur var kom mannen hem.
Det lättade när jag blev gravid men en tid efter förlossningen började hudproblemen på nytt. Sedan sommaren har jag igen börjat ha problem med finnar och nu på hösten har det blivit riktigt hemskt. Det bara ploppar upp nya, stora och värkande finnar eller röda nippor och ansiktet blommar, och fast jag skulle försöka vara utan att äta t.ex. choklad eller fettig mat så hjälper det inte. Just nu har jag säkert de största finnarna jag aldrig haft i mitt liv, två stycken samtidigt. Give me a brake, will you!? Jag borde bara vara gravid hela tiden. Och ett är säkert, jag tänker aldrig använda hormonellt preventivmedel igen!
Och ja, om flunssan, idag var det Lillgubbens tur att få feber. Som tur var kom mannen hem.
onsdag 7 november 2012
Inte friska än
Den här flunssan tacklade vi inte så bra. Min hals blev sjukare och det gjorde ont att svälja och det såg väldigt inte bra ut i den då jag gapade så stort jag kunde och tittade med ficklampa. Så, på måndag fick jag anginadiagnos och antibiotikakur och idag efter dagssömnen hade Flickan plötsligt 38,7 grader feber igen. Klubbledaren nämnde att hon hade nyst flera gånger under förmiddagen men inte hade hon någon feber då. Som min man sa, så förstås händer detta nu när han är på arbetsresa. Så brukar det alltid vara, jag tror det varit något extra varje gång han varit bortrest...
Humoristen
Idag när Flickan skulle gå på sin middagsvila ville hon att jag skall bära henne upp för trapporna. Jag hade just då en hög med smutskläder i famnen och jag bad henne gå själv eftersom hon ju börjar vara ganska stor flicka redan. Då svarade hon med ett Yhy yhy yhyy, som lät väldigt oriktigt, och slutade med ett Nå nähhä. Jag frågade henne att är hon inte en stor Flicka, som hon besvarade bestämt Nä, jag är en liten pojke!
tisdag 6 november 2012
Chockad
Oj Guhuud, hur kan det finnas människor med såna här åsikter?! Jag vill inte ta desto mera del i några politiska diskussioner här på bloggen fastän förra och det här inlägget lite tangerar ämnet. Artikeln jag länkat till här och blogginlägget jag länkat till i det föregående inlägget handlar alltså om Samlingspartiets ungdomsförbundsmedlemmars åsikter och uttalanden, som jag inte kan underskriva hur jag än skulle försöka, och det vill jag egentligen inte ens försöka. Fast det lär nog inte vara Samlingspartiets eller ungdomsförbundets officiella ställning.
Men alltså, jag fattar inte hur en kvinna, hur antifeministisk man än skulle vara, kan säga så där som hon i Helsingin Sanomat artikeln. Det är ju helt sjukt! Och så skäms jag lite att medge att jag faktiskt kände den här personen någon gång i tiderna...
Men alltså, jag fattar inte hur en kvinna, hur antifeministisk man än skulle vara, kan säga så där som hon i Helsingin Sanomat artikeln. Det är ju helt sjukt! Och så skäms jag lite att medge att jag faktiskt kände den här personen någon gång i tiderna...
Bra text
Läste just en väldigt bra text som ni kan hitta här, den är på finska.
Det är en egenskap jag så gärna skulle vilja ha, konsten att skriva bra text. Jag är lite avundsjuk på såna som kan det. Skriva text som text, men så att den antingen är rolig, roande och humoristisk att läsa eller rörande.
Jag har en halvbekant som kan skriva så rörande och så beskrivande. Hon är sjuksköterska och jobbar med åldringar och har bl.a. skrivit om patienternas sista stunder. Jag har själv också jobbat på ett rehabiliteringssjukhus för åldringar, där det fanns en avdelning för de som var i livets slutskede (saattohoito-osasto på finska) och när jag läste denna halvbekantas texter/dikter kunde jag böla ögonen ur mig. Samma sak hände faktiskt med Arttu Wiskaris Tuntematon potilas låten, för jag kände igen så många bekanta patienter i den. Fast den där halvbekantas texter var av helt annan stil.
Och så finns det så många välskrivna bloggar, som är skrivna med lite humor och självironi fastän de skulle bahandla negativa saker. Jag okar inte läsa sådana bloggar där allt är alltid så himla bra, där maken är den bästa i världen och ger en fotmassage så fort man stiger in genom dörren, där han lagar romantiska middagar och hämtar blommor och what not vareviga dag, där barnen är som änglar, trippar tyst på tå och leker lekar som inte råddar och aldrig trotsar och där livet annars också är en dans på tagglösa rosor och fluffiga ljusröda moln. Uäk!! *spyreflex* Inte behöver man ju göra en utredning varje gång man haft en strid med sin man eller då man haft en förjävlig dag och då ungarna bara varit outhärdliga, men varför försköna det liksom? Och jag tycker nog att man får skriva om sådana saker också. De som vill läsa bara positiva saker kan väl läsa något annat då. Men det jag försökte säga var att vissa har den där förmågan att skriva om dessa dåliga dagar med en glimt i ögonen så att det inte låter som att man bara gnäller. Det är det jag skulle vilja kunna!
Det är en egenskap jag så gärna skulle vilja ha, konsten att skriva bra text. Jag är lite avundsjuk på såna som kan det. Skriva text som text, men så att den antingen är rolig, roande och humoristisk att läsa eller rörande.
Jag har en halvbekant som kan skriva så rörande och så beskrivande. Hon är sjuksköterska och jobbar med åldringar och har bl.a. skrivit om patienternas sista stunder. Jag har själv också jobbat på ett rehabiliteringssjukhus för åldringar, där det fanns en avdelning för de som var i livets slutskede (saattohoito-osasto på finska) och när jag läste denna halvbekantas texter/dikter kunde jag böla ögonen ur mig. Samma sak hände faktiskt med Arttu Wiskaris Tuntematon potilas låten, för jag kände igen så många bekanta patienter i den. Fast den där halvbekantas texter var av helt annan stil.
Och så finns det så många välskrivna bloggar, som är skrivna med lite humor och självironi fastän de skulle bahandla negativa saker. Jag okar inte läsa sådana bloggar där allt är alltid så himla bra, där maken är den bästa i världen och ger en fotmassage så fort man stiger in genom dörren, där han lagar romantiska middagar och hämtar blommor och what not vareviga dag, där barnen är som änglar, trippar tyst på tå och leker lekar som inte råddar och aldrig trotsar och där livet annars också är en dans på tagglösa rosor och fluffiga ljusröda moln. Uäk!! *spyreflex* Inte behöver man ju göra en utredning varje gång man haft en strid med sin man eller då man haft en förjävlig dag och då ungarna bara varit outhärdliga, men varför försköna det liksom? Och jag tycker nog att man får skriva om sådana saker också. De som vill läsa bara positiva saker kan väl läsa något annat då. Men det jag försökte säga var att vissa har den där förmågan att skriva om dessa dåliga dagar med en glimt i ögonen så att det inte låter som att man bara gnäller. Det är det jag skulle vilja kunna!
måndag 5 november 2012
Lakritsmuffins
Lakritsmuffins, 12 st
150 g margarin
1,5 dl socker
2 ägg
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2,5 msk kakaopulver
1,5 dl lakritsmjölk/-grädde (7-10 Kick lakritsstänger och 2,5 dl mjölk/grädde kokat i kastrull så lakritsen smälter)
3 Kick lakritsstänger
Bryt Kick lakritsstängerna i bitar i en kastrull och häll på 2,5 dl mjölk/grädde, koka sakta upp den så att lakritsen smälter. Låt blandningen svalna under tiden du tillreder resten av smeten.
Vispa rumsvarmt margarin och socker poröst, tillsätt ett ägg i taget. Blanda ihop de torra ingredienserna skilt och tillsätt i sockerblandningen tillsammans med lakritsmjölken/-grädden (1,5 dl). Skär (3 st) Kick stängerna i 4 delar och spara dem. Klicka ut muffinssmeten i muffinsformar och sätt en bit Kick i varje som ett lakritshjärta och täck lakritsen med lite smet. Grädda i 225 grader 12-15 minuter. Låt svalna
Lakritsglasyr
200 g naturell färskost
75 g rumsvarmt smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
1 dl lakritsmjölk/-grädde
Blanda ihop alla ingredienser till en jämn smet och spritsa på de avsvalnade muffinsarna. Dekorera enligt omtycke.
Bildernas färger är lite dåliga eftersom de fotades då det redan var mörkt ute.
Det här receptet modifierade jag lite från ett "vanligt" muffinsrecept jag har använt tidigare. Jag använde lakritsgrädde istället för vanlig grädde, och man kunde även använda lakritssås (kan bli billigare eftersom Kick stängerna kostar en del). Glasyren är likaså ett gammalt recept som jag bara tillsatte lakritsgrädde i (istället för citronsaft). Jag hade bara 7 st Kick stänger till lakritsgrädden och jag tycker den kunde ha smakat lite starkare lakrits, så tror att 10 stänger kunde vara bättre. Speciellt i glasyren blev lakritssmaken ganska svag när lakritsgrädden blandas i färskost. Men riktigt goda var de, speciellt när de inte hade varit i kylskåp så att lakritshjärtat ännu var lite löst. I kylskåp blir lakritshjärtat hårt.
De är samma muffinsen som syntes på bilderna i förra inlägget och jag gjorde dem lite i Halloweenanda fastän jag inte dekorerade dem desto mera i år. Tycker att svart lakritsströssel skulle ha sett fint ut som dekoration men vi hade tyvärr inte (och inte min syster för delen heller) sådant i skåpet. Och så tycker jag att glasyren skulle få vara svartare (finns det svart karamell- eller pastafärg?!) Förra året hade vi middag hemma hos oss på Halloweenafton och då hade vi lakritsmuffins som såg ut så här:
Då hade jag två olika glasyrer och den svarta lakritsgrädden (Kick stänger och grädde) blev kornig av någon orsak.
150 g margarin1,5 dl socker
2 ägg
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2,5 msk kakaopulver
1,5 dl lakritsmjölk/-grädde (7-10 Kick lakritsstänger och 2,5 dl mjölk/grädde kokat i kastrull så lakritsen smälter)
3 Kick lakritsstänger
Bryt Kick lakritsstängerna i bitar i en kastrull och häll på 2,5 dl mjölk/grädde, koka sakta upp den så att lakritsen smälter. Låt blandningen svalna under tiden du tillreder resten av smeten.
Vispa rumsvarmt margarin och socker poröst, tillsätt ett ägg i taget. Blanda ihop de torra ingredienserna skilt och tillsätt i sockerblandningen tillsammans med lakritsmjölken/-grädden (1,5 dl). Skär (3 st) Kick stängerna i 4 delar och spara dem. Klicka ut muffinssmeten i muffinsformar och sätt en bit Kick i varje som ett lakritshjärta och täck lakritsen med lite smet. Grädda i 225 grader 12-15 minuter. Låt svalna
Lakritsglasyr
200 g naturell färskost
75 g rumsvarmt smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
1 dl lakritsmjölk/-grädde
Blanda ihop alla ingredienser till en jämn smet och spritsa på de avsvalnade muffinsarna. Dekorera enligt omtycke.
Bildernas färger är lite dåliga eftersom de fotades då det redan var mörkt ute.
Det här receptet modifierade jag lite från ett "vanligt" muffinsrecept jag har använt tidigare. Jag använde lakritsgrädde istället för vanlig grädde, och man kunde även använda lakritssås (kan bli billigare eftersom Kick stängerna kostar en del). Glasyren är likaså ett gammalt recept som jag bara tillsatte lakritsgrädde i (istället för citronsaft). Jag hade bara 7 st Kick stänger till lakritsgrädden och jag tycker den kunde ha smakat lite starkare lakrits, så tror att 10 stänger kunde vara bättre. Speciellt i glasyren blev lakritssmaken ganska svag när lakritsgrädden blandas i färskost. Men riktigt goda var de, speciellt när de inte hade varit i kylskåp så att lakritshjärtat ännu var lite löst. I kylskåp blir lakritshjärtat hårt.
De är samma muffinsen som syntes på bilderna i förra inlägget och jag gjorde dem lite i Halloweenanda fastän jag inte dekorerade dem desto mera i år. Tycker att svart lakritsströssel skulle ha sett fint ut som dekoration men vi hade tyvärr inte (och inte min syster för delen heller) sådant i skåpet. Och så tycker jag att glasyren skulle få vara svartare (finns det svart karamell- eller pastafärg?!) Förra året hade vi middag hemma hos oss på Halloweenafton och då hade vi lakritsmuffins som såg ut så här:
Då hade jag två olika glasyrer och den svarta lakritsgrädden (Kick stänger och grädde) blev kornig av någon orsak.
söndag 4 november 2012
Äta gott-veckoslutet
Detta veckoslut har gått åt att äta gott. Vi fortsatte med brunchtemat här hemma och åt lite pizza. Idag var vi hos min mamma och fick rostbiff med svampsås och ungsrostade rotfrukter till middag. Jag hade gjort muffins som vi hade med oss som efterrätt. Ett verkligt matveckoslut!
fredag 2 november 2012
Fin dag
Det som skulle vara en frukost och ett förmiddagsbesök blev till brunch och en heldagsvistelse.
Vi hade olika croisantter (har helt fastnat för ost och skinkfyllda), karelska piroger, rågbröd, chokopasteijer, grönsaker, appelsinsaft och smoothie (hade ingredienserna med oss och gjorde smoothien där) med oss. Kompisen blev överraskad och glad, kändes bra att göra någon så glad med en så liten gest. Så mätt blev man av brunchen att jag åt nästa gång hemma vid sjutiden.
Roligt hade vi och det var skönt att tala om allt och ingenting, kunna vara som hemma och inte behöva stressa. Om man är hemma hos någon annan är man ju lätt lite försiktig, eller jag i alla fall. Fast det beror ju lite på situationen och hemmet. Back in the days när vi brukade festa och om vi övernattade hos någon annan eller gick hem till någon annan dagen efter blev det mycket soffhäng eller sänghäng (Ryhmälusikka rules! dvs. spooning i grupp, tror vi var 5 st kompisar som bäst och nu talar vi absolut inget sexuellt, kläder på och allt), filmer, latdagar osv. så var det ju alldeles normalt att falla ner i någon annans soffa eller säng, men kanske inte så här mitt på dagen "utan orsak". Men där hos våra Kyrkslättkompisar har man alltid kunnat vara precis som hemma, man kan lata sig på soffan, inte orka göra något och t.o.m ta en tupplur om det så känns. Där spenderade vi hela dagen, pojkarna sov sin dagssömn ute på gården brevid varann i varsin vagn och Flickan i kompisarnas säng medan mammorna låg utstäckta på soffan och pratade då de orkade och var tysta då det kändes som så. Precis som hemma, precis som det skall vara.
Det var mycket lek och skratt. Flickan är så rörande när hon sköter och pysslar om de mindre, hon berättade livets stora sanningar åt babykompisen. Pojkarna igen var genast på samma våglängd, kompisen var väldigt intresserad av Lillgubben och ibland såg han beundrande på den äldre. Underbara små!

Det var full fart och fläng, gudsonen har lärt sig åla för en tid sedan och hålls inte stilla en sekund.
"Waau, han står och går!"
Pojkarnas lek
Puss och kram (själva pussen eller kramen hann jag inte få på bild, bara stunden efteråt)
Vi hade olika croisantter (har helt fastnat för ost och skinkfyllda), karelska piroger, rågbröd, chokopasteijer, grönsaker, appelsinsaft och smoothie (hade ingredienserna med oss och gjorde smoothien där) med oss. Kompisen blev överraskad och glad, kändes bra att göra någon så glad med en så liten gest. Så mätt blev man av brunchen att jag åt nästa gång hemma vid sjutiden.
Roligt hade vi och det var skönt att tala om allt och ingenting, kunna vara som hemma och inte behöva stressa. Om man är hemma hos någon annan är man ju lätt lite försiktig, eller jag i alla fall. Fast det beror ju lite på situationen och hemmet. Back in the days när vi brukade festa och om vi övernattade hos någon annan eller gick hem till någon annan dagen efter blev det mycket soffhäng eller sänghäng (Ryhmälusikka rules! dvs. spooning i grupp, tror vi var 5 st kompisar som bäst och nu talar vi absolut inget sexuellt, kläder på och allt), filmer, latdagar osv. så var det ju alldeles normalt att falla ner i någon annans soffa eller säng, men kanske inte så här mitt på dagen "utan orsak". Men där hos våra Kyrkslättkompisar har man alltid kunnat vara precis som hemma, man kan lata sig på soffan, inte orka göra något och t.o.m ta en tupplur om det så känns. Där spenderade vi hela dagen, pojkarna sov sin dagssömn ute på gården brevid varann i varsin vagn och Flickan i kompisarnas säng medan mammorna låg utstäckta på soffan och pratade då de orkade och var tysta då det kändes som så. Precis som hemma, precis som det skall vara.
Det var mycket lek och skratt. Flickan är så rörande när hon sköter och pysslar om de mindre, hon berättade livets stora sanningar åt babykompisen. Pojkarna igen var genast på samma våglängd, kompisen var väldigt intresserad av Lillgubben och ibland såg han beundrande på den äldre. Underbara små!

Det var full fart och fläng, gudsonen har lärt sig åla för en tid sedan och hålls inte stilla en sekund.
"Waau, han står och går!"
Pojkarnas lek
Puss och kram (själva pussen eller kramen hann jag inte få på bild, bara stunden efteråt)
Etiketter:
Barnen,
Familj och vänner,
Lillgubben,
Tjejen
torsdag 1 november 2012
Kunde ha gått i ide idag
Så här kunde jag ha spenderat den här dagen. Ungarna har varit gnälliga, stridit en massa över leksaker, gått omkring och skrikit för sig själva och inte lytt det minsta jag har bett dem eller sagt åt dem. Men något positivt; Flickan har ätit väldigt bra idag, alla måltider. Normalt brukar ju ätandet vara det största problemet med henne och man får säga till hundra gånger för att hon skall vara klar från matbordet inom en timme, om man bara låter henne vara tar det långt över en timme. Och hon sitter inte bara och sölar och drar ut på tiden, utan hon leker med maten, spottar ut den tillbaks på tallriken, klottar på bordet, spelar upp sig för sin lillebror och dricker massvis istället för att äta mm. Därför brukar hon få bara lite dricka åt gången efter att hon ätit först lite av maten, få varningar av dåligt betéende, så som spottande och dylikt och hamna på jäähy (time out) av tre varningar. Det är en sak jag inte kommer att sakna när barnen börjar på dagvård, att behöva tjata var enda måltid!
Dessutom är jag flunssig i min tur. Önskar att jag blev riktigt ordentligt sjuk med hög feber så det skulle gå om någon gång men när det är snuva och täppt näsa här och hosta och halsont där. Och så håller det på i evigheter. Man blir ju sur för mindre också, och så orkar man ännu mindre barnens känkkäränkkä dagar.
Som tur åker vi till våra kompisar genast på morgonen i morgon. Mannen har lillajulsfest så jag får bilen till hela dagen (sådan lyx man nu uppskattar högt när man närmast aldrig har möjlighet att åka någonstans med bil på vardagar förutom på kvällarna) och vi kör honom till jobbet och åker sedan mot Kyrkslätt. Tänkte att vi inte äter någon frukost här hemma utan hämtar något på vägen och överraskar våra kompisar med en dunderfrukost. Ska bli gott!! Till eftermiddan och kvällen borde jag säkert hitta på något roligt, bara för att jag har bilen. Men mest troligt ligger jag och komar i soffan...
Etiketter:
Allmänt,
Barnen,
Hälsa vård och skönhet,
Tjejen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





