Läste just en väldigt bra text som ni kan hitta här, den är på finska.
Det är en egenskap jag så gärna skulle vilja ha, konsten att skriva bra text. Jag är lite avundsjuk på såna som kan det. Skriva text som text, men så att den antingen är rolig, roande och humoristisk att läsa eller rörande.
Jag har en halvbekant som kan skriva så rörande och så beskrivande. Hon är sjuksköterska och jobbar med åldringar och har bl.a. skrivit om patienternas sista stunder. Jag har själv också jobbat på ett rehabiliteringssjukhus för åldringar, där det fanns en avdelning för de som var i livets slutskede (saattohoito-osasto på finska) och när jag läste denna halvbekantas texter/dikter kunde jag böla ögonen ur mig. Samma sak hände faktiskt med Arttu Wiskaris Tuntematon potilas låten, för jag kände igen så många bekanta patienter i den. Fast den där halvbekantas texter var av helt annan stil.
Och så finns det så många välskrivna bloggar, som är skrivna med lite humor och självironi fastän de skulle bahandla negativa saker. Jag okar inte läsa sådana bloggar där allt är alltid så himla bra, där maken är den bästa i världen och ger en fotmassage så fort man stiger in genom dörren, där han lagar romantiska middagar och hämtar blommor och what not vareviga dag, där barnen är som änglar, trippar tyst på tå och leker lekar som inte råddar och aldrig trotsar och där livet annars också är en dans på tagglösa rosor och fluffiga ljusröda moln. Uäk!! *spyreflex* Inte behöver man ju göra en utredning varje gång man haft en strid med sin man eller då man haft en förjävlig dag och då ungarna bara varit outhärdliga, men varför försköna det liksom? Och jag tycker nog att man får skriva om sådana saker också. De som vill läsa bara positiva saker kan väl läsa något annat då. Men det jag försökte säga var att vissa har den där förmågan att skriva om dessa dåliga dagar med en glimt i ögonen så att det inte låter som att man bara gnäller. Det är det jag skulle vilja kunna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar!