2-åringen

Min kära lilla tös, trotsmonstret, fyller hela två år idag. Vi bestämde oss att ge presenten först när pappa kommer hem från jobbet så på morgonen myste flickan och jag extralänge i vår säng (mest på mammas begäran, flickan ville upp) efter att vi vaknat i lugn och ro.

 För 1 år sedan

Det känns så otroligt att hon redan är två, just fyllde hon ju ett och inte är det länge sedan hon lyftes upp på mitt bröst för första gången. Jag är specialiserad på att föda länge (inte kanske en positiv grej...) och då för två år sen höll det faktiskt på länge. Jag hade vakat ca. 60 timmar med undantag av några stunder då jag slumrade på soffan och två timmar då jag fick vila ut med hjälp av epiduralen på sjukhuset. Värkar hade jag haft i 44 timmar, då de nästan hela tiden höll på med max 10 minuters mellanrum, men de gick aldrig under 5 min och de gjorde inte så mycket (livmodern började närmast ha kramp). Till slut var förlossningen i det skedet (mha. oksitosin) att jag fick epiduralen så jag kunde vila och slappna av en stund. Oksitosinen gjorde att värkarna blev alldeles helvetiska (jämfört med den andra förlossningen, utan oksitosin) och de hade just inga pauser, så epiduralen var en räddare. Krystandet tyckte jag igen var hur lätt som helst. Fastän det tog 50 minuter, som egentligen var bra eftersom babyn kom så långsamt ut att det inte blev några sår alls, så var det inte fråga om trötthet eller att det inte skulle ha framskridit utan barnmorskan höll emot babyns huvud just för att babyn inte skulle komma ut för fort.

För 2 år sedan

Nå ja, men för två år sedan kl. 21.11 föddes hon, min förstfödde. Min kära lilla tös, som var en exakt kopia på mig som baby. Och nu är hon en super typ på två bast, humoristisk som bara den och jäkligt envis (jag medger inget...). Grattis älskade Tinna!