måndag 9 januari 2012

3 månader

Här funderas det på livets stora under, så som sina egna händer t.ex.

Snuubi duubi fyllde 3 månader idag, på onsdag skall vi till rådgivningen och få nya mått på gubben. Vid det här laget kan lillgubben:
- ta kontakt, jollra och "tala" med andra, le och även skratta riktigt pikulite ibland
- hålla huvudet upp stadigt och bra
- lyfta huvudet då man lyfter honom från händerna till sittläge
- hålla upp övrekroppen med armarna vid magläge
- vända sig från rygg till magläge via vänstra sidan
- har även vänt sig från mage till rygg via högra sidan, dock bara två gånger
- har hittat sina händer och kan stirra på dem flera minuter i rad
- följer leksaker med blicken och vänder huvudet efter dem, försöker få tag i leksaker



































"Det här åstadkom jag alldeles själv!"

Han är en rolig typ, lilla snuubisen. Han gör sig själv nog uppmärksammad. När han gäspar suckar och hojtar han högt efteråt, precis som att visa andra att jag finns här och har det tråkigt. När han ligger och jumppar på golvet kan han plötsligt börja skrika med korta, höga ljud helt utan orsak, bara för att värma rösten eller bara för att han kan, vem vet.


































Men han är ganska komplicerad också, man vet inte alltid vad han vill, och ibland känns det som om han inte själv ens vet. Flickan var en mycket klarare baby, om man kan säga så. Hon grät/gnällde när hon var hungrig, hade våt blöja eller ont någonstans, åt när hon var hungrig, höll 3-4 timmar paus och åt på nytt, sov när hon var trött. Men lillebror är av en helt annan sort. Han äter några slurkar och håller 20 min paus varefter han igen vill ha mat. Men plötsligt duger inte maten och det blir bara lite pickande vid bröstet. Så kan han få världens rintaraivare och hålla på så en stund bara för att börja le och flirta med mamma två sekunder senare. Han vakar superlänge, jag kommer i säng först omkring två nuförtiden, och jag kan inte vara i sovrummet heller under kvällen/natten eftersom han väcker storesystern i rummet bredvid med sitt skrikande, hojtande och raivande. På kvällen, eller ja, natten, kan han gorma och vara frustrerad och ledsen, försöka äta ibland och gorma lite till och så somnar han plötsligt blixtsnabbt. En mycket konstig typ, men ytterst rolig, söt och humor då han är på bra humör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar!