Sista minuten

Ungarna skall på fotografering och jag har tvättat kläder och använt sämre kläder här hemma för att de bästa plaggen skall vara rena imorgon. Men ett par bruna sammetsbyxor hittade jag inte. Jag har letat och letat och svängt hela hemmet upp och ner, och nu hittade jag dem. Så man kan ju säga att jag är ute i sista minuten igen. Fotograferingen är kl. 11 imorgon (eller idag).

De här tre kombinationerna är kanske mina favoriter.

De här andra vet jag riktigt inte om, det känns som om något inte passar i dem. Kankse om man skulle kombinera olika kläder för Flickan med olika käder för Lillgubben. Fast Lillgubbens gula pingvinbody med bruna sammetsbyxor och Flickans turkosa tunika med ringar passar ju nog ganska bra ihop.
Bilderna är tagna nu mitt i natten i dålig belysning så de är inte några värst bra foton, färgerna kanske inte är just de rätta.

Så nu i säng, få se vilka plagg kommer på på fotona imorgon, har en mindre hög med kläder att ta med mig. Hur kan det vara så här svårt att välja kläder. Och så har vi Flickans hår också, hur skall det vara?! En hästsvans i nacken och ett spänne i pannluggen, två hästsvansar på bägge sidor i nacken och ett spänne i pannluggen, eller hästsvansarna kanske lite högre upp, en hästsvans i pannluggen. Nej huj, får stress av det här.

Rabarbersaft

 


































































Rabarbersaft:


1 l rabarberbitar
0,5 l vatten
1 dl socker
saft ur en halv citron


Välj så nya och röda rabarberskaft som möjligt, saften får bästa färgen och smaken av dem. Skär skaften med skalen på i små bitar och tillsätt vattnet och rabarberbitarna i en kastrull. Låt koka med låg värme i ca. 30 min. Sila saften och häll den tillbaks i kastrullen. Tillsätt socker och låt det lösa sig i saften, ifall du använder citronsaft tillsätt den till sist och låt saften svalna eller häll i flaska och låt svalna där. Det blir ca. 0,5 l färdig saft av denna dos.

Jag använde ingen citronsaft eftersom vi inte hade det hemma och jag tycker att rabarbersaften inte egentligen saknar den heller. Jag gjorde dubbelsats eftersom jag hade en 1 liters flaska men det blev nog rejält mera än 1 l färdig saft. Saften är väldigt fräsch och god som iskall, jag spädde ut den med ungefär en del saft, två delar vatten.

DIY Dooky

Tidigare har vi strulat med snuttrasor och bykknipor för att skydda den sovande babyn i vagnen, t.ex. mot solen eller den kalla vintervinden. Bykkniporna är inte riktigt något vackert att se på och man borde ha väldigt många av dem för att trasorna skulle hållas tätt fast.

Senaste tiden har det verkat väldigt pop med en Dooky och jag funderade redan på en sådan, men ändrade mig innan jag ens såg priset på den (vet faktiskt inte ännu heller vad man får betala för en). Känns bara så dumt att betala för något man egentligen kan göra av en vanlig tygbit. Så nu har jag fixat en DIY Dooky till vagnen!

Vad behövs det?
- gardinringar (jag använde 5 st ringar av plast som vi använde till duschgardinet i förra lägenheten)
- något tyg (jag använde en sarong)

Sarongen hölls stadigt och tätt fast i vagnen fastän den är så lång att den kunde tänkas vara för tung. Det var egentligen bara positivt att sarongen var så lång eftersom den täckte även Lillgubbens ben där han låg i vagnen och sov med bara blöja och t-skjorta. Själva ringarna är så pass obemärkliga att hela fadirullan ser riktigt fin ut. Och så kan man välja just sådant tyg man vill, min grönblommiga sarong passar väldigt bra med vagnen som är limegrön och grå. Och så kan man ju byta tyg t.o.m. varje dag om man vill. Rekommenderar!

Dopet

Dopet på söndag gick riktigt bra. Pojken fick ett fint namn som passar honom utmärkt. Det är konstigt när man hör någons namn för första gången, så att man har funderat och försökt gissa vad det skulle kunna vara, och när man äntligen hör namnet känns det precis rätt. Som att inte skulle det ju ha kunnat vara något annat.

Gudmor och yttepytte lilla EE (inte ens vid 1 mån. ålder väger han lika mycket som Lillgubben vägde då han föddes).

Ceremonin och festen hölls hemma hos dem och våra ungar betedde sig fint. I sådana situationer får man nog vara mycket stolt över sina egna barn. Kommer t.ex. ihåg Lillgubbens dop där några släktingbarn inte betedde sig riktigt exemplariskt. Och med barn kan man ju aldrig vara 100% säker vad som händer, men när det i deras fall är mer regel än undantag att de inte kan beté sig.

Vårt kort.
Presentbordet.

Maten var god. Det är alltid bra med fester för då får man god mat.

En mamma med sina ungar (det var förresten första gången som vår familj inte var färgkodad på en fest).

Ur rytm

Nu har vi festat och firat i några dagar, och varit hemma först efter nio på kvällen. Ungarnas rytm har rubbats och på kvällarna har jag inte hunnit ha någon egentid alls, därför har bloggen också varit ouppmärksammad. Men nu ska vi försöka komma i rytm igen och äntligen ta tag i smutsklädshögarna, de ouppackade reseväskorna och dammsugandet och få lite ordning och reda här i hemmet. Vissa åtgärder borde också göras här hemma eftersom Lillgubben rör så mycket på sig nuförtiden, stiger upp och står dvs. räcks till sådana saker han tidigare inte gjort och öppnar och bankar på, och lämnar fingrarna mellan skåpdörrar och lådor.

Dålig (blivande) fadder?

Vi har blivit frågade att bli faddrar till våra vänners son. Försås tackade vi ja till hedersuppdraget och pojken är mitt första egentliga gudbarn. Jag är gudmor till min halvbror, men jag tycker det är kanske lite konstigt eftersom jag redan är hans syster... Min man hör inte till kyrkan så han kan inte bli officiell fadder, men som familj är vi både och pojkens gudföräldrar fastän det bara är mitt namn i de officiella pappren.

På söndag blir det dop hemma hos våra vänner och vi väntar med iver på att få höra den lilla pojkens namn. Vi diskuterade med föräldrarna om vad det har för önskemål till gåvor och vi erbjöd oss att skaffa en sked till pojken. Innan vi visste vad de kostar. Alltså guud, hur kan en liten fjuttig sked kosta så mycket?! Den är ju av silver, inte guld! De skedar som finns i alla guldaffärer, Kultakeskus skedar, hittade vi som billigast för 95€ och om jag kommer rätt ihåg för 125€ som dyrast. Och då tycker jag inte att skedarna är så speciellt fina heller. Jag hade ärligt sagt trott att skeden skulle kosta omkring 50€. Nu känner jag ju mig som en mycket dåligt blivande gudmor. Det är ju ett hedersuppdrag, och man skall vara glad över att ens vänner vill ge en äran att sköta denna uppgift. Det känns fel att klaga om pengar, som att vi borde bara vara glada och lyckliga och leverera. Men jag kan inget åt saken att det lite sticker i hjärtat och kallsvetten rinner när jag tänker på hur mycket mat vi t.ex. kunde köpa för den pengen (fast mat också är sjukt dyrt i dag) eller att det igen är pengar bort från trädgårdsrenoveringen (som inte ännu heller kommit i gång, och som jag börjar vara rädd att är snart för sent att börja med mer i år).

Nå men, nu har vi en sked i paket, en helt okej sked med en ekorre på. Jag skulle ha velat hitta en annorlunda sked, en mer unik sked som inte kan köpas på varenda guldaffär men hittade inte på den tid vi hade på oss. Eventuellt på någon antikaffär skulle man ha kunnat hitta någon äldre sked, men det fick bli denna ekorresked denna gång. Och den hittar man dessutom inte på alla Kultajousi, Timanttiset och vad dom nu alla heter affärer. Som tips kan jag ge Koruoutlet som har både nätbutik och affär. Affären i Itis (Östra centrum) skall väl stängas helt och hållet så de hade -30 - -70% på nästan alla varor, så där lönar det sig att gå och kolla smycken mm.

Kalives, Kreta

Stället som vi åkte till var Kalives, eller Kalyves, en by som finns på norra kusten av Kreta, ungefär 17 km sydost om Chania. Byn ligger på södra sidan av Soudabukten och erbjuder en fantastisk utsikt till Akrotiri halvön. Genom byn rinner Xidesälven, som kyler ner området under varma sommardagar och det är en orsak till den rika växtligheten. Kalives och dess omgivningar är några av de grönaste ställen på Kreta.

Utsikter från Kalives strand.
Två sista bilderna på floden, nattetid och dagtid.

Vi tyckte att Kalives var just passligt litet/stort ställe för oss. Det var tillräckligt tyst och lugnt men det fanns ganska mycket tavernor, restauranger och caféer att välja mellan. Det som vi tyckte speciellt mycket om var att det var så äkta och autentiskt, dvs. det fanns mycket lokalbefolkning. Själv har jag ju nog inget att jämföra med. I byn finns några matbutiker varav en var lite större med stort urval ända från mat och frukter till solkräm, badleksaker och souvenirer. Dessutom finns det en liten vinaffär med kretensiska viner, några köttaffärer, en möbelaffär, banker, apotek och flera små affärer med lokala handarbeten och konstföremål. En del turistaffärer finns det ju också med bl. a. piratmärken (skrattar ännu också åt episoden då jag gick in i en av turistaffärerna och började kolla på Converseskor och försäljerskan kom och berättade hur de är så populära och efterfrågade just nu, authentical copy, you see! Hon var i alla fall ärlig.) men inte för många. Och det sköna (jämfört med Thailand) var att ingen försökte tvinga en att köpa något fast man gick in i en affär.

Gatorna i Kalives är väldigt smala och det finns ingen trottoar för fotgängare. Utanför butikerna finns det små trottoarer där man kunde lyfta barnvagnen upp på. Vi kunde gå riktigt bra med resevagnen men på vissa ställen måste man kolla noggrant att det inte kom någon bil i kurvan ifall man skulle över vägen. Det finns fina balkonger och terasser och små, mysiga pation vid husen. Blommor finns det massor av, både i naturen och trädgårdarna samt i krukor på balkongerna och vid ingångarna. Inne i byn finns en kyrka och i bakgrunden skymtar bergen med snötoppar. Längs strandvägen finns det taverna efter taverna med egen strand och solstolar och parasoller, inne i byn finns större och kanske finare restauranger.

Stranden var fin och ren. För att igen jämföra med Thailand, där stranden (på Karon beach i alla fall) var full med skräp och rosk var Kalives stränder blänkande rena. Sanden var lite störrekornigt, som små, små runda stenar som nötts av större stenar nån gång i tiden. Vattnet var ännu ganska kallt och Flickan simmade inte många gånger ordentligt. Men hon tyckte om att springa i vattnet och sitta och leka just vid vattnet. Själva vattnet var ganska rent och klart, det enda som jag lade märke till var att det på vissa ställen såg oljigt ut. Funderade ifall det kan orsakas av människornas solkrämer och -oljor? På stranden fick man vara i lugn och ro, det fanns människor men det var inte smockat fullt, ännu. Kanske det blir större rusning lite senare på sommaren.

Tiden vi åkte tyckte vi var utmärkt, då man var i solen hade man varmt ibland t.o.m. hett men ifall man blev i skuggan och det blåste passligt var det lite kyligt. Barnen sov superbra i vagnen, i turer. Först sov Lillgubben sin första dagssömn, när han vaknade var det Flickans tur och senare på eftermiddagen blev det Lillgubbens tur igen. Ibland hann han somna i Manducan med sen flyttade vi honom bara till vagnen när Flickan vaknade. På detta sätt behövde ingen sitta inne på rummet under någon dagssömn. Vi var faktiskt lite överraskade hur bra Flickan sov i vagnen eftersom hon här hemma inte längre har kunnat sova i vagn.

Det finns flera hostel/hotell på Kalives och en del apartments for rent skyltar såg vi också och vi började faktiskt fundera på att det någon gång kunde vara roligt att hyra ett hus eller en lägenhet tillsammans med någon annan familj. En del turister fanns det ju oundvikligen eftersom vi bodde på hotell men dem stötte man inte annars så ofta på. Och det som jag tyckte var positivt att det inte fanns så mycket finnar. Jag tror vi mötte på 3 finska familjer i Kalives varav ett äldre par vi träffade på vägen till flygfältet. Jag menade få andnöd och nippor när vi åkte till flygfältet med bussen och den var smockfull med finnar. Guiden talade i mikrofon och berättade vad vi såg på vänster eller höger sida. Det blir nog ingen paketresenär av mig, det här var första gången någonsin och nu utnyttjade vi bara bussresorna från och till flygfältet. Kan inte ens tänka mig delta på några utflykter eller dylikt. Från andra nordiska länder fanns det ganska mycket folk, speciellt norge, men som sagt träffade man dem för det mesta på hotellområdet. Till Kalives kan vi definitivt åka på nytt. Och jag rekommenderar stället till sådana som söker efter ett lugnt och äkta kretensiskt ställe och barnfamiljer förstås.

Hemma

På lördag-söndag natt kom vi hem från Kreta men det var inte någon trevlig hemkomst eftersom jag hade visdomstandsoperation genast på måndag så nu går jag med ispåse på kinden varannan timme och äter antibiotika och värkmedicin.

Men själva resan gick väldigt bra och var super lyckad. Skall komma tillbaks till resan lite senare. Flickan njöt säkert mest av alla, hon fick vara utomhus hela tiden, springa och leka mycket och träffa nya människor. Hon blev väldigt bra vän med två danska flickor, systrar på 5 och 6 år. De lekte så fint tillsammans fastän de inte alltid fattade vad den andra sade och fastän flickorna var så pass mycket äldre. Sista kvällen var det mycket kramande och pussande. När vi gick till rummet och berättade att flickorna inte skulle vara där och leka med Flickan nästa dag konstaterade hon Flickorna åka flygbande, Tinna ledsen. Så rörande.

Här hemma har det igen varit lite annan ton, Flickan har varit så krävande och dagarna känns väldigt tunga. Vi saknar alla tillbaks till Grekland. En liten downer har dessutom maten varit, efter en vecka med otroligt mycket och god mat känns det lite trögt att sätta i sig en torr brödbit på morgonen eller äta några dagar gammal lasagne. För att inte ens nämna min diet nu efter operationen. Men mycket glass går det i alla fall åt.

Pollen

Det var meningen att tvätta och olja terrassen innan vi åker på vår resa, men jag konstaterade att det inte är någon vits ens att försöka. Hela terrassen skulle bara vara gul och mjölet skulle fastna i oljan efter det. Det finns helt sjukt mycket pollen för tillfället och hela vår terrass är alldeles täckt med gult mjöl. Det finns en stor björk bredvid vår gård, så no wonder. Om man putsar terrassen tar det inte länge förrän den ser lika ut. Ifall man har svarta eller vita kläder på sig är de alldeles gula genast, vagnen bara dammar när man ställer in den i förrådet efter att Lillgubben sovit i den ute på terrassen. Hoppas det lite lättar tills vi kommer hem. Som tur är ingen av oss så hemskt allergisk för pollen, jag är lite snuvig och kittlig i näsan.

Det närmar

Nu börjar resan vara nära, på lördag åker vi och före det borde vi packa och fundera vad vi egentligen behöver med oss. Nu är vi ju bara en vecka så så himla mycket borde vi väl inte behöva med. Det som känns svårast är kläderna. Senast jag rest var till Thailand och där var det ju aldrig kallt eller kyligt fastän det skulle ha regnat, inte ens mitt i natten. Men Grekland är visst lite olika. Och så tycks det väl vara lite blåsigt på Kreta. Så, hur mycket borde man reservera varmare/långärmade kläder för sig själv och barnen?

Igår skaffade vi en UV simdräkt åt Lillgubben samt en solhatt, Fickan fick sandaler som borde vara bra att gå i. Idag borde jag skaffa det sista som behövs. En reseguide skulle vara trevlig att ha med sig eftersom jag inte vet typ något om Kreta eller Grekland (språk, sevärdheter mm.). Vi reser ju nog med en väldigt liten budjet så mycket håll igång blir det inte. Dessutom var meningen att bara få koppla av och slöa (hur mycket det nu sen lyckas med våra två ungar) men någon natursevärdhet eller liknande skulle vara rolig att gå och se.